Pinsamt...

Hej Linda och alla andra,

Jo, jag lever fortfarande! Har bara haft en ofrivillig paus från bloggvärlden. Först har jag varit otroligt stressad och haft lite bekymmer i familjen, så orken att blogga har inte riktigt funnits, sen fick jag virus på min dator och kom ingen vart.

Nu har jag skaffat en ny och bekantar mig så smått med den, mycket som måste återskapas osv. Hela min favoritlista försvann ju, så jag fick börja leta efter alla bloggar jag följt osv.

Tack Linda för att du hållit igång bloggen med jättefina inlägg!

Du skrev sist att du gillar vårt kungahus, det gör jag med, men undrar om kungen gillar mig...

Tänkte bjuda på en pinsam historia:

Detta hände för många år sedan när staden jag bor i firade 350 års jubileum (tror jag). Då skulle kungen och drottningen komma på besök till vår lilla stad och jag hade fått erbjudande om att vara med vid den lunch som skulle serveras för kungen/drottningen. Min uppgift var att skjuta in och dra ut kungens stol (så gör man på fina middagar tydligen..)och så skulle jag gå in med en bricka med tandpetshållare efter varmrätten och ställa ut på borden (dom får inte stå framme fören efter varmrätten på kungliga middagar...)

Men under all stress som rådde bakom kullisserna var det ingen som hade talat om för mig att linneservetten som låg på brickan skulle vara blöt, så att inget kunde glida omkring (jag har noll erfarenhet från servering...) Så när jag ska börja ställa ut tandpetarna imellan kungen/drottningen, sträcker jag mig fram och vinklar handen med brickan lite för mycket och alla tandpetshållare far i ryggen på KUNGEN. Opps, lucka i golvet hade varit bra att ha då, jag var jätteledsen, men kungen sa bara att det är lugnt, nu kan vi leka plockepinn under efterrätten!!! En kung med humor, skönt.

Och nu, många år efter händelsen kan jag också skratta åt det hela och dela med mig av den historien.

Bilderna på dessa underbara trädgårds feér kommer från www.koffert.se Dom ska sitta i din trädgård och om du strör lite magiskt fé pulver över henne, så kommer hon när dagen gryr att vakna och se efter dina växter och insekter. Visst låter det fantastiskt, man måste ju bara tro på det!
Ha det så bra alla, vi hörs snart igen hoppas jag.
Kram från Anna